söndag 19 juni 2016

Städjan



Det är ju magiskt vackert alltså. Utsikten från Städjans topp. Nyp mig i armen vackert, trots en blåst som yrde så vi nästan fick hålla i oss. Mäktigt vackert vill jag lova.
Vi gjorde det. Tillsammans hela la familia. Barnen tyckte nån gång att det var jobbigt.



Men lyckades utan större problem att ta sig upp. Stolt som en tupp är jag över dem. Såklart är de ju det själva också.



För det är ju en bit upp till toppen alltså. Men med ryggsäckar fyllda med energi och stopp för vila så var det genomförbart.
Ett minne som vi stoppar in i hjärtebanken.

Kram L

3 kommentarer:

  1. Vackert! ♥ Vilka bilder... Vilken underbar pion i förra inlägget!

    Kraam Therese

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Fantastiska bilder!
    Återkommer gärna till din blogg. 👍🏼

    SvaraRadera
  3. Där är verkligen vackert nu är det några år sedan jag var där, har ju flyttat från Dalarna nu.Vi var flitiga besökare där innan.
    Så fina bilder du visar ryser lite.
    Ha det gott i veckan
    Kram Meta

    SvaraRadera