fredag 17 februari 2012

Nu förstår jag



Under gymnasietiden började jag jobba lite extra på
ett ålderdomshem. Jag trivdes väldigt bra( i några
år ) och hade äran att lära känna en hel del
härliga dementa gamla människor.
Ofta ofta fick jag sitta som stöd till en livskamrat
som fått många hårda ord från sitt livs kärlek.
Nu förstår jag.
Det tog 18år.
Min farmor är sjuk. Och jag som barnbarn tycker det är
väldigt jobbigt att sitta bredvid när hon
" spottar " ur sig massa dumheter...
Det handlar om att inte ta åt sig, det vet jag.
Jag jobbar på det.

Här ska nu njutas av Fredagsmys i soffan.
Kram
Linda

4 kommentarer:

  1. Det är nu du behöver plocka fram dom fina "minnena" som personen gett dig och ha i åtanke att det är sjukdomen som talar....<3

    Sänder dig en varm kram !!!

    /Ninni

    SvaraRadera
  2. Så rätt, så rätt. Tänk på allt fint så är det lätt att glömma det svåra.
    Man blir så glad av din härliga bild.
    Må så gott.
    Kram Lotta

    SvaraRadera
  3. Gomorron
    Jag vet hur det känns, makens mormor blev så. Hon som hade varit den mest snälla människan på jorden före. Det är jobbigt och se en nära förändras så.
    Stor kram
    AnnaMaria

    SvaraRadera
  4. Å så fina ägg du visar i föregående inlägg!
    Man får försöka komma ihåg att det är just p.g.a sjukdom som äldre kan bli förändrade och precis som du skriver får man försöka att inte ta åt sig.
    Jag miste min mormor förra veckan. Hon hade turen att vara klar i huvudet ända in i det sista och jag har ofta besökt henne och kunnat diskutera med henne. Nu känns det tomt efter henne.
    Ha det bra! Kram Kicki

    SvaraRadera