tisdag 17 januari 2012

Sakta Sakta



Ibland går livet genom hopp & förtvivlan.
Jag känner nu att du sakta sakta, men egentligen
väldigt fort försvinner längre och längre bort från mig.
Tårarna på min kind faller fint, som
påminner mig om otroligt många minnen.
Minnen som alltid kommer finnas där.
Usch så jobbigt det är när hjärtat säger att någon
nära kanske inte finns så länge till.

Min farmor är 86år och jag älskar henne oerhört mycket.
Farmor Stina, Du är fantastisk!


Kram
Linda

5 kommentarer:

  1. <3 <3 Åh så tråkigt att höra, försök att glädjas åt allt ni har haft tillsammans-mycket mer än de flesta har fått dela med sina far- eller morföräldrar. Massor med kramar och tankar till dig!

    SvaraRadera
  2. Förändringar hör livet till men bara för det behöver man inte tycka om alla... Jag vet precis hur du känner dig... Man vill ha sina nära och kära kvar.. nu och för alltid!
    Kram
    Jessica

    SvaraRadera
  3. Usch ja, en del människor skall liksom finnas där för alltid i ens liv.. Jag kan relatera ditt inlägg till min mormor som fyller 91 i april, känns som att det går mot slutet nu snart där med trots att hon visar ett piggt yttre.. Men livet är ju..

    Många kramar..
    Mia

    SvaraRadera
  4. Sänder dig en bunt med styrke kramar...<3

    Kram Ninni

    SvaraRadera
  5. Sänder dej massor av styrkekramar vännen.Vet hur det känns.Vissa som ,an har bara så mycket kärlek till och är väldigt nära vill man ju bara ska finnas där ......Många kramar Rita ♥

    SvaraRadera