onsdag 28 april 2010

Saknad







Inom några dagar så "försvinner" ett hus i
familjen.
Det är Mormor & Morfars hus som får nya
ägare. Märklig känsla det där......
Ett hus som varit med i alla mina 34år, som
snart är någon annans.

En stor SAKNAD.
Jag gick där på tomten igår i min ensamhet,
men det fanns en vid min sida hela tiden.
Jag kunde liksom känna henne och höra
henne under tiden jag plockade den sista
buketten på tomten.

Älskade Mormor, de här blommorna är
till dig.

Åhhhh vilken saknad.

Puss å Kram
Linda

9 kommentarer:

  1. Jag är helt övertygad om att din mormor VAR med dig när du plockade blommorna...... känner med dig Linda. Jag känner mig ärad när jag får sy något som är till minne av någon. Precis som jag kände när jag sydde din ängel.

    Ljuvliga ljuvliga bilder......

    Må så gott vännen.
    Stora kramen /Malin

    SvaraRadera
  2. Rysning och en tår, känner med dig...snyft.
    Kram min vän!!

    SvaraRadera
  3. Jag har min farmor med mig ibland när jag går här hemma.. Så jag tror dig när du skriver att din mormor fanns vid din sida..
    Nu kommer hennes hus att få vara levande tillsammans med andra men jag förstår dina tankar..

    Kram Mia

    SvaraRadera
  4. Förstår din saknad. Vackert skrivet och vackra bilder! ♥

    SvaraRadera
  5. Blir rörd....av dina ord. Längtar efter min morfar....Söt blomma. Kram

    SvaraRadera
  6. Visst känns det när någon främmande tar över ett hus som man har barndomsminnen ifrån.
    Men minnena finns kvar ändå.
    Vilken härlig vårbukett det blev!

    SvaraRadera
  7. TACK alla Ni fina rara människor där ute.

    Kram
    Linda

    SvaraRadera
  8. Hej gumman...så rörande vackert. Både blommorna och texten. Jag finner inga ord. Känner så med dig. Jag har ett hus, ungefär som din mormors, som jag passerar lite då och då. Första tiden grät jag var gång jag gick förbi...nu flera år efteråt gläds jag. Nu älskar jag att gå förbi det huset. Jag blir alltid på strålande humör av alla minnen och lukter som kommer till mig. I dag är det ett av mina ställen som jag dras till för att hämta krafter. En riktig kraftskälla. Och jag är säker på att din mormors hus en dag blir det samma för dig...
    Påtalom krafter, nu är jag snart helt på fötterna igen!!! Phu vilket jobb. Blod, svett och tårar. Jag har haft en riktig markatta som ridit mig om nätterna när smärtorna varit som värst. Dagarna har varit en pina. Men här är jag nu och jag blommar som en liten vårknopp, hihi. Nu lämnar jag det dåliga bakom mig. Bara framåt som räknas. Tack! Tack min fina rara söta bloggvän för alla små rara ord och fina gester som du givit mig under denna tiden. Jag kan inte med ord beskriva vad det har betytt för mig Linda. Men jag hoppas att du vet det. Du är en fantastisk människa! Min lilla vitamin kick!! ;))
    Vet inte när jag kommer att lägga ut en ny blogg, men det känns som nära! .. Konstigt att jag är lite närvös?? Har jag blogg ångest månne?
    Nä jag är nog bara lite rostig. *ler*

    Miljoner med kramslingar till dig.
    Och jag tror fullt och heligt på att du inte var ensam när du plockade buketten. Visst fanns hon där...
    Puss & kram /Åsa.

    SvaraRadera
  9. UNDERBART ÅSA!

    Men vad härligt att höra av dig.
    Som vanligt gråter jag alltid av dina värmande kommentarer.....:)

    Ingen blir gladare (förutom du) än jag, att DU är på benen igen.
    :D

    Puss å Kram till jordens finaste ÅSA.
    Linda

    SvaraRadera