måndag 15 juni 2009

En dag



En dag för ganska så många år sedan. Då stog dessa
stolar i garaget intill en hörna med skräp som jag
skulle köra till tippen.
Där stod de (A arvegods från sin farmor) riktigt
fula trasiga gamla stolarna.
Jag var otroligt nära att ta med dem.
Tur att jag lät bli!
Jag vet inte riktigt vad han skulle sagt om jag
hade tagit med dem. Flyttat har han sagt men.......




Näää, istället tog jag en liten plåtlåda med två
långa kablar till. Den såg ut som nåt som bara låg
och skräpa så jag tänkte,
lika bra att ta med denna oxå!

Mmmm, den tar jag med och slänger!?
(Ledsen Dan)
Det var A kompis SVETS tydligen, ingen billig
variant heller dessutom.
När A på kvällen undrade var Dans svets var,
så kan jag säga att jag trodde jag skulle
med omedelbar verkan.
Jag visste såklart inte att det var en svets. Men när A
började att förklara så blev jag allt mer
svettig.......

Ja, så efter den dagen är jag lite mer försiktig
med mina skräp vändor!?=)
Det kan jag säga!




(dagen efter stod jag med tårta och tårfyllda
ögon på tippen, jippi nån hade "fiskat upp den")

Mellan helgens fiskelycka och andra utflykter
har jag då jobbat med dessa stolar.

Jag är jätteglad över att de är kvar för själv
tycker jag att de blev så himla FINA!





Tänk så bra det kan bli med lite vit färg och
nytt tyg på en möbel.
Eller vad säger Ni?




Det röda i dynan fick komma igen i
tyget som jag knöt runt ett R.
Jag gillar verkligen RÖTT.
En kulör som gör sig så bra till allt det VITA som
finns hos oss.
Jag önskar Dig en härlig Dag.Linda

4 kommentarer:

  1. Åh, så fina stolarna blev! Vilken tur att du inte slängde dem... =)Ha det gott! Kram Lina

    SvaraRadera
  2. Ja visst blev de snygga?
    Verkligen tur att jag inte slängde dem.Mitt liv stod på spel.....
    Ta hand om dig!Linda

    SvaraRadera
  3. Tjena!! Jag har en hälsning till dina barn från Emelie, ge dem en stor kram !!! Emelie har läst hälsningarna!! Hon blev jätteglad såklart.....Tjingeling

    SvaraRadera
  4. Hallå Malin!
    Vad kul,jag ska absolut föra det vidare.
    Kram kram Linda

    SvaraRadera